granathfrida

Hur går det med mitt bloggande då?
Jag gör så gott jag kan.

Hur går det med mitt jobb då?
Jag gör så gott jag kan.

Söker du nå nya jobb då?
Jag gör så gott jag kan.

Mary kay?
Jag gör så gott jag kan.

När flyttar du till Falun?
Jag gör så gott jag kan.

William?
Jag gör så gott jag kan.

JAG GÖR SÅ GOTT JAG KAN... Det är verkligen så och ingenting man ska må dåligt för. Att må dåligt över sitt svar på en fråga man får är bara värdelös energi.
Försöka få in det i mig själv så blir nog livet mycket enklare. För jag tror att vi alla gör så gott vi kan.
Jag är mamma och samma där, jag är en bra mamma som gör så gott hon kan.

Är förövrigt i Falun och för första gången på länge känner jag livet. Livet som det ska vara. Kom det samtidigt som min tanke att jag faktiskt gör så gott jag kan.
Ser det nästan så att "göra så gott jag kan" om det är att jag inte gör någonting för en dag så är väl det för att jag behöver det. Nu låter det som att jag skäller på någon men så är det inte, jag skäller på mig.
Skäller på mig för att jag inte tar hand om mig. Jag som trodde att jag blivit så  mycket mer öppen och ärlig egentligen ljuger. Är bättre på att säga vad jag tycker men måste alltid ha en bekreftelse av någon att jag gjort rätt. Tycker någon kanske inte att det  var rätt mår jag dåligt och går in i någon dålig- energi dimma.

På fredag ska jag gå för första gången till en kurator och GUDARS vad skönt det ska bli.
Ser det fortfarande lite som en skam, vet inte varför. Kanske för att jag ber om hjälp (för det gör jag) hjälp att hitta mig själv, jag vill vara glad. Inte bara se glad ut, utan vara glad. Hela jag ska spruta av lycka.
Har en jobbar kompis som jag pratade med om det här. Hon har själv vart ledsen inombords, haft den här känslan att allt ska se så bra ut. Och det är just det, som hon sa. Man kan inte tänka sig, minst ana. Jag var ju den här glada spralliga Frida. En Frida som nu igentligen söker lite hjälp att inte bara vara glad utåt, utan hela jag ska vara glad.
Nu är det ju så att jag fejkar ju inte mitt glada. Men kan ni tänka er att av den här glada Frida finns det så mycket mer glädje. Glädje jag vill skänka mig själv och till alla er andra. Jag är sån, har alltid varit och har nu hamnat på lite sidospår men sen kommer jag och bjuder på min glädje ännu mer igen. Är det inte härligt?!

Nä nu ut i solen och sola. För jag är minsann ledig :) :)